Jodå, nu har jag städat så att mitt hem snart ser ut som ett av Ikeas utställningsrum. Vad nöjd jag borde vara nu. Kanske skulle jag inte hängt upp de tavlor jag målat....?  De förstör liksom känslan av "möbelutställning" som jag har försökt skapa nu. Tur att jag skippade de vackra trasmattorna som vänner vävt eller att jag gömde de broderade dukar jag fått, längst in i garderoben. TUSAN, jag glömde att ta ner hela högen med julkort och teckningar ifrån kylskåpsdörren. Måste fixa det.

Kanske borde jag kasta hamstern? Hon är så hemtrevlig på något vis och dessutom skräpar hon ner.. Kanske inte i själva lägenheten utan i badrummet där hon bor på nätterna och i farstun utanför lägenheten, där hon bor under dagarna. Jag vill nog behålla henne ändå... 

Vännerna i stan tycks ha det lite stökigare än de här ute på landet. Kanske är det slumpen. Kanske inte! Kompisarna i stan ursäktar sig med ett brett leende. - Nä, i helgen behövde vi bara slappa efter att barnen spelat match eller: - Denna helgen skiter vi i det!  Det gör vi tillsammans nästa vecka..Så förbaskat gott att höra! En annan kompis sa att de inte ville plocka undan barnens leksaker ifrån vardagsrummet eftersom  barnen älskade att sprida ut alla leksaker ordentligt där så att de kunde se vad de har! 

Här ute på landet hör jag lika nöjda föräldrar tala om att de aldrig låtit en leksak lämna barnets rum någonsin och att om barnen leker med en sak och blir de sugna på att leka med en annan leksak så måste den första plockas undan. -Aaaaldrig har leksaker fått ligga framme och skräpa. Aaaaldrig...  Mina barn däremot har byggt upp världar med leksaker och de har lekt med dessa saker i dagar eller veckor. Ibland har de lekt i sina rum. Ibland inte! Men om jag tvingade dem att städa undan hela tiden, gör det mig till en bättre människa?  Jag är säker på att en del tycker det. Men jag måste våga stå för vem jag är och vilka barnen är just nu. Måste sluta bry mig så förbaskat om vad andra tycker. Jag VET ju vad jag tycker.

Vem har behov av minutiös ordning hemma hos oss? Det är ju inte vi.

Så vem äger problemet? 

Min son har astma, därför fukttorkar jag golv, lister och bänkar etc. ofta. Vi har behov av ett "dammfritt" hus. -Självklart ställer jag upp på det! Men vår "kreativa röra" måste vi få ha!

Självklart njuter jag av en nystädad lägenhet och den är fräsch och man ser alla saker med nya friska ögon. men VIPS, vill jag påbörja nya projekt! Innan jag vet ordet av det drar jag och mina barn fram som en tornardo. Sonen experimenterar, dottern skriver egna låtar, jag skissar, syr och pysslar. Jag vet banne mig inte om jag vill ha det på något annat sätt.. Ibland när jag vill röja upp men inte orkar känner jag att det skulle vara bättre att organisera sig lite bättre..men Nä! Ikväll ska jag njuta av min skinande lägenhet för imorgon kan den vara stökig igen!   

Godnattkramar

 ps.I stan är det även mindre vanligt att 20-åringar delar ut sitt bästa recept på morotskaka till arbetskamraterna.