Promenad vid havet i sol-dis. Mina glada skuttande barn hittar strandens vackraste snäckor och stenar, så som barn ofta gör. Havets kraftfulla vågor som slår mot klippor och stränder. Hänförda och lyckliga sitter vi tillsammmans och bara njuter av att finnas.

Många kramar får jag under tiden vi är där. - Du är världens bästa mamma, viskar barnen andäktigt. Men jag gör ingenting särskilt. Jag har inte ens med en fikakorg idag. Jag bara är där ute tillsammans med mina barn och jag njuter av att vara där med dem.- Kanske är det just det som de älskar så mycket; att bara få finnas och uppleva något tillsammans. Det är kanske just det som är så speciellt att det skapas ett minne för livet.

Jag vet att jag bär med mig den här stunden så länge jag lever...kanske gör även mina barn det. 

Det finns stunder av tacksamhet som gör att hjärtat nästan sprängs.. Nu ska jag försöka sova ett par timmar till, innan barnen vaknar. Hör deras mjuka andetag.. De sover med nallar, snuttetrasor och böcker i  min säng....Jag hoppas att de ligger kvar på sina platser, annars får jag väl lägga mig i den storas säng.. God natt!