Tankarna går tillbaka till barndomen.... Jag och syrran mimade till Abbas låtar. "Money, money, money, must be funny in the rich man´s world" fast syrran sjöng "in a rishmashmoooo". Inte lyssnade hon på sin äldre och förståndigare syster. Hon kunde SJÄLV. Fast det är klart ...Vem vill ta råd av någon som sjunger "det lilla ljus jag har det ska flysa klart"; med samma övertygelse?

Vi "svassade" omkring (vill minnas att föräldrarna sa så) insvepta i tyll och sjöng Baccaras "Yes sir I can Boogie" med sensuell stämma.  - Nääää, vi var inte alls utmanande som dagens tjejer när vi stod där framför spegeln.. Vi härmade ju bara Baccara och de är mer som B1 och B2..totalt utan sexuella undertoner. Jodå, så minns jag det. Här kommer i alla fall ett litet klipp med Baccara...

Ett av barndomens höjdpunkter var mitt lilla "Lyckotroll" Jag har det kvar. Tror farmor och farfar köpte det till mig. Jag älskade mitt lilla svarthåriga troll. Min syster hade ett vithårigt och så hade vi några penntroll som fick vara barn..

 Köpte mig ett troll häromdan. Det på bilden. De är tillbaka! Hurra!

Min lilla grå koala med vita tofsar i öronen, är min ögonsten än idag. Mamma köpte den på Vivo. Så oändligt tacksam och lycklig jag var då vi gick hem i höstmörkret. Vi tog vägen förbi dammen. Minns hur min lilla koala luktade. Lite av lukten finns kvar. Minnet av glädjen jag kände då väller upp än idag, när jag håller min lilla koala i handen. Kanske var jag 6 -7 år då. Vill minnas att min lillasyster tjatade och fick en samma helg. Hon fick hon en brun. De grå var slut. HA! Så kan det gå.. De grå var ju bäst- Det visste ju "alla"...eller så var det kanske bara jag och min kompis som visste det..skönt att syrran inte fick en exakt lika dan. Du som är storasyster eller storebror och läser det här vet hur det är att ha en liten "härmapa" i hasorna.. Jag gillade min härmapa för det mesta, men ibland...grrr...  

Varför så många tankar på hur det var förr? Jo, efter att ha undervisat mina elever om Ted Gärdestad började jag och min arbetskamrat tala om hur mycket vi gillade honom och plötsligt dök massor av minnen upp. Riktigt mysigt...  Skönt också att man inte är ensam om att ha vuxit upp med "Vilse i Pannkakan" och otrevliga storpotäter... Tack o hej! Leverpastej!

 

Annica

9 februari 2010 22:31

Kul att läsa, jag minns också detta. Men jag har för mig att det var du som sjöng "in a rishmashmoooo" och jag tyckte det lät bra och hängde på. Tänk att vi båda syntes i den där smala spegeln i hallen, hade nog inte funkat idag.

milea

17 oktober 2010 23:21

Du minns fel ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jogg, jogg, jogg!! Jag kan se framför mig hur jag joggar i den ljumma sommarkvällen. Jag kan redan nu känna hur mitt samvete blir lättare liksom min kropp. Ändå ligger jag kvar här och käkar skumbananer och sega colaflaskor. Men det är INTE mitt fel!...

Jodå, nu har jag städat så att mitt hem snart ser ut som ett av Ikeas utställningsrum. Vad nöjd jag borde vara nu. Kanske skulle jag inte hängt upp de tavlor jag målat....?  De förstör liksom känslan av "möbelutställning" som jag har försökt skapa nu...

Midvinternattens regn är trist. Ingen kan se stjärnor som glimma.   Ingen sover i denna ensliga gård. Inte ens om en timma.   Is, regn, slask och snö. Sonen är ett jobbigt frö.   Båda barnen har varit på fest idag. Men jag satt he...

Visst är storhelger en kvinnofälla!   Vi kvinnor handlar i veckor, ibland månader inför julen, påsken, midsommar osv. Vi pyntar, bakar och städar, slår in paket, kollar logistiken med övriga släktingar så att allt hinns med.   Visst är det tu...

Jag föll till föga.  Efter 2 års tjatande köpte jag tillslut en liten dvärghamster till barnen. Hon är löjligt söt och springer i sitt hjul och i långa rör, som går härs och tvärs i buren. Hon införskaffades i Varberg. Bur och en massa prylar in...