Tankarna går tillbaka till barndomen.... Jag och syrran mimade till Abbas låtar. "Money, money, money, must be funny in the rich man´s world" fast syrran sjöng "in a rishmashmoooo". Inte lyssnade hon på sin äldre och förståndigare syster. Hon kunde SJÄLV. Fast det är klart ...Vem vill ta råd av någon som sjunger "det lilla ljus jag har det ska flysa klart"; med samma övertygelse?

Vi "svassade" omkring (vill minnas att föräldrarna sa så) insvepta i tyll och sjöng Baccaras "Yes sir I can Boogie" med sensuell stämma.  - Nääää, vi var inte alls utmanande som dagens tjejer när vi stod där framför spegeln.. Vi härmade ju bara Baccara och de är mer som B1 och B2..totalt utan sexuella undertoner. Jodå, så minns jag det. Här kommer i alla fall ett litet klipp med Baccara...

Ett av barndomens höjdpunkter var mitt lilla "Lyckotroll" Jag har det kvar. Tror farmor och farfar köpte det till mig. Jag älskade mitt lilla svarthåriga troll. Min syster hade ett vithårigt och så hade vi några penntroll som fick vara barn..

 Köpte mig ett troll häromdan. Det på bilden. De är tillbaka! Hurra!

Min lilla grå koala med vita tofsar i öronen, är min ögonsten än idag. Mamma köpte den på Vivo. Så oändligt tacksam och lycklig jag var då vi gick hem i höstmörkret. Vi tog vägen förbi dammen. Minns hur min lilla koala luktade. Lite av lukten finns kvar. Minnet av glädjen jag kände då väller upp än idag, när jag håller min lilla koala i handen. Kanske var jag 6 -7 år då. Vill minnas att min lillasyster tjatade och fick en samma helg. Hon fick hon en brun. De grå var slut. HA! Så kan det gå.. De grå var ju bäst- Det visste ju "alla"...eller så var det kanske bara jag och min kompis som visste det..skönt att syrran inte fick en exakt lika dan. Du som är storasyster eller storebror och läser det här vet hur det är att ha en liten "härmapa" i hasorna.. Jag gillade min härmapa för det mesta, men ibland...grrr...  

Varför så många tankar på hur det var förr? Jo, efter att ha undervisat mina elever om Ted Gärdestad började jag och min arbetskamrat tala om hur mycket vi gillade honom och plötsligt dök massor av minnen upp. Riktigt mysigt...  Skönt också att man inte är ensam om att ha vuxit upp med "Vilse i Pannkakan" och otrevliga storpotäter... Tack o hej! Leverpastej!