Utanför vårdcentralen är det ont om plats. Man ser paniken lysa ur ögonen på dem som ska parkera och på dem som vill därifrån. Så trångt och så mycket snö. Arga tandläkaren väntade- med ett lende?! Kändes bra. Han fixade min tand och den ser riktigt fin ut.

Därefter skyndade jag iväg på gymnastik. Ja, koordinationen blir ju inte bättre med åldern. Ååååh, vad jag blir besviken! Vill kunna allt på en gång. Känner mig mör och oerhört nöjd iallafall. Maria är positiv och duktig, så det här var riktigt kul..

Jag har beställt simkort också. Barnen älskar att simma/ bada. Önskar att pappan ville satsa lite på sin son. Men vill jag ha sonen till simskola blir det under mina veckor.. Ska själv försöka lära lille sonen att simma. Jag har ju gått en riktigt omständig och bra simlärarutbildning och har lärt hundratals barn att simma...så hur svårt  kan det vara att lära sin egen son att simma?  Tyvärr vet jag att det är lättare sagt än gjort. Då han gick i simskola försökta han i alla fall lära sig. När vi tränar nu ger han mig en puss eller en kram och dyker ner under vattnet hela tiden.

Med armpuffar hoppar han i från startpallarna då jag är i vattnet och tar emot.. En gång utan puffar när vi var på väg till toa. Jag fick kasta mig i och dra upp honom. Han har ingen respekt för vatten. Ilsket skrek lille sonen till mig:

- Hur ska jag lära mig att dyka och simma om du räddar mig hela tiden!! Det var gulligt men samtidigt riktigt otrevligt eftersom en femåring utan puffar och som inte kan simma inte har i den stora bassängen att göra.

 Helt orädd för vatten och utan förmågan att kunna simma. Inte kul. Han måste hårdbevakas varje minut i simhallen.. Ganska skönt att pappan aldrig skulle åka dit med sina barn, när jag tänker noga på saken.